Vänner

Fika o promenix i söndags med en vän, fika igår med en annan. Tänk vad lite som behövs för att man ska fylla depåerna med energi. Ibland känner jag mig verkligen ensam. Som ensam mamma i gamla umgänget kommer man från varann lite. Alicia är visserligen med på det mesta o jag har världens bästa sambo som absolut står bakom mig om jag vill göra saker. Men det är inte detsamma längre. Man är inte lika fri att göra saker.

Missförstå mig nu rätt! Jag avgudar lillan o ångrar inte en dag att hon kom till men ibland kan jag tänka: Hur hade det varit om vi hade väntat...? Varje gång kommer jag fram till att jag inte ville vänta, vill inte nu heller att jag skulle ha väntat men jag önskar jag hade någon i min närhet som är i samma situation som jag. Det finns mammor på jobbet som man utbyter tankar o funderingar med, men det är liksom inte samma sak. Dom känner inte mig på samma sätt som mina vänner gör.

Det vore så mysigt om jag med nästa barn kunde få vänta, föda o ta hand om en liten samtidigt som någon nära. Att få dela den upplevelsen med en vän vore stort! Jag har ju under den här resan haft min familj o M o visserligen mina vänner på håll, men.. Nu bor ju dom flesta av mina vänner en bit ifrån o det spelar ju förstås också in. Man kan inte spontanträffas som jag ibland önskar.

Hm, undrar om man skulle lägga in en kontaktannons :) God vän sökes!

Djupa funderingar såhär på tisdagkväll, men det är såå viktigt med vänner o jag saknar mina ibland!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0